vart tog du vägen?

Jag vet faktiskt inte vad jag har gjort för fel .. men det verkar som om att allt är mitt fel.
Allt har försvunnit, mina närmaste vänner... förra vintern var allt perfekt. Då gick allt skitbra! Baloo var helt underbar, Kornetta fanns och var helt underbar hon med. Jag hade mina närmaste vänner och jag var så nöjd, helt perfekt.

Men nu är allt förstört. allt. Baloo går inte alls bra, han är på helfoder och ska säljas, jag kan inte fatta det. jag har snart haft honom i två år, och jag ska bara släppa honom?! som om att någon kommer tro att jag inte kommer bli ledsen?! jag kommer aldrig vänja mig vid att någon annan sitter på hans rygg och inte jag.
Kornetta finns inte mer, och hon var den jag kunde vara hos när allt var skit. Att få veta en sen kväll att hon skulle avlivas dagen därpå klockan 5 på morgonen, man får en total chock, att få se sitt hjärta en sista gång, en sista sekund... det var så hemskt att jag skulle kunna ta mitt liv! jag saknar Kornetta något enormt, det gör ont bara jag tänker tillbaks på dem stunder hon och jag har haft tillsammans... jag kan fortfarande sitta och gråta floder över henne, att hon inte finns mera.

och Nella... även fast jag inte hade henne så länge lärde jag känna henne, precis som jag gör just nu med Galliano. Hon var också en helt underbar häst, hon hade ett hjärta av guld..
Jag valde att fortsätta och kämpa efter Kornettas död och att få veta att Baloo skulle säljas, jag fortsatte ändå. Jag ville vara stark, göra allt vad jag kunde med hästarna. Jag trodde allt skulle bli okej. Men det var det verkligen inte...inget var okej. Jag fick allt samtidigt, allt blev så himla dåligt i skolan, jag förlorade mina närmaste vänner och framförallt hästarna. När jag fick allt samtidigt blev det för mycket..det gick inte att kämpa, det fanns ju inget att kämpa för.

jag vill absolut inte klaga. men 2011 har varit ett förjävligt år. jag har ärligt talat gett upp. allt jag kämpade för finns inte kvar. min bästavän pratar jag aldrig med längre, vår vänskap finns inte kvar längre. och min tvilling har nog blivit sur på mig, jag var inte vad som har hänt.. men hon pratar inte med mig. jag blir så besviken.. efter allt jag har gått igenom och jag får fortfarande en massa skit. jag orkar inte , jag hoppas mina närmaste vänner förstår mig. jag vill inte låta dum, men jag har gått igenom en del och vill bara det bästa, för nu orkar jag inte!

jag älskar verkligen dem som har hjälpt mig, stöttat mig, försökt att hjälpa mig ur detta. ni är bäst! ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0