Det är såhär, att jag träffar knappt min familj hos pappa. Lite då och då liksom. Men jag tycker om familjen där jättemycket även fast jag ofta känner att jag inte passar in. För det märker jag själv ibland, lite sådär utstött. Men det är såklart vad jag känner, det är ju inte så bara för det:)
Jag har inte heller trivts där ute, för jag tycker alltså att jag har blivit illa behandlad av vuxna personer. Det är faktiskt ganska illa när det är dem vuxna som faktiskt har betett sig barnsligt, och jag kan erkänna att ja, jag var riktigt förbannad. För jag har blivit "nedtryckt" så många gånger, och dem flesta är vana vid att jag klarar mig själv och är tyst men när jag nu faktiskt säger ifrån är det helt enkelt mig det är fel på och med det menar jag att de jag förväntade mig skulle ställa upp och hjälpa mig, aldrig gjorde det.

Jag vill inte hänga ut någon, för idag, är jag inte sur på någon som var inblandade i sånt här. Visst har man det i bakhuvudet, fortfarande lite skeptisk sådär, men jag har betett mig vuxet till det här och inte slängt mig ut något som jag sedan skulle ångra, så varför inte fortsätta bete sig vuxet? Men en sak jag inte kommer att göra är att be om ursäkt. Aldrig i livet.

Som sagt, vill jag inte hänga ut någon och därför kan jag inte skriva liksom specifikt "just en person i min familj", haha det känna inte som det funkar även fast dem inte läser min blogg ;) men om jag säger såhär, vilka kommer jag inte överens med? Jag tror du förstår då, att det inte är dig jag menar, för du har alltid ställt upp för mig. Hjälpt mig med precis allt! Mina syskon är dem bästa som finns, verkligen. Dem som jag kan lita på allra mest.
Men du, är verkligen den bästa. Så mycket som du har gått igenom och fortfarande ställer du upp och hjälper en. Det är helt otroligt. Är så glad att jag har dig och ja..är verkligen glad för din skull! Stjärnan <3

Får man då lov att säga att jag älskar den personen något sjukt?