Lite småsöndriga jeans och en blus

Såhär ser det ut när man är ute och går med galliano, haha så långsam

(lägg märke till mina extremt krokiga ben) HAHAH

Det är såhär, att jag träffar knappt min familj hos pappa. Lite då och då liksom. Men jag tycker om familjen där jättemycket även fast jag ofta känner att jag inte passar in. För det märker jag själv ibland, lite sådär utstött. Men det är såklart vad jag känner, det är ju inte så bara för det:)
Jag har inte heller trivts där ute, för jag tycker alltså att jag har blivit illa behandlad av vuxna personer. Det är faktiskt ganska illa när det är dem vuxna som faktiskt har betett sig barnsligt, och jag kan erkänna att ja, jag var riktigt förbannad. För jag har blivit "nedtryckt" så många gånger, och dem flesta är vana vid att jag klarar mig själv och är tyst men när jag nu faktiskt säger ifrån är det helt enkelt mig det är fel på och med det menar jag att de jag förväntade mig skulle ställa upp och hjälpa mig, aldrig gjorde det.

Jag vill inte hänga ut någon, för idag, är jag inte sur på någon som var inblandade i sånt här. Visst har man det i bakhuvudet, fortfarande lite skeptisk sådär, men jag har betett mig vuxet till det här och inte slängt mig ut något som jag sedan skulle ångra, så varför inte fortsätta bete sig vuxet? Men en sak jag inte kommer att göra är att be om ursäkt. Aldrig i livet.

Som sagt, vill jag inte hänga ut någon och därför kan jag inte skriva liksom specifikt "just en person i min familj", haha det känna inte som det funkar även fast dem inte läser min blogg ;) men om jag säger såhär, vilka kommer jag inte överens med? Jag tror du förstår då, att det inte är dig jag menar, för du har alltid ställt upp för mig. Hjälpt mig med precis allt! Mina syskon är dem bästa som finns, verkligen. Dem som jag kan lita på allra mest.
Men du, är verkligen den bästa. Så mycket som du har gått igenom och fortfarande ställer du upp och hjälper en. Det är helt otroligt. Är så glad att jag har dig och ja..är verkligen glad för din skull! Stjärnan <3

Får man då lov att säga att jag älskar den personen något sjukt?

Så sjukt trött på det mesta just nu. Folk som förändras och bli för självsäkra. Jag pratar inte skit, och det vill jag inte heller. Men nu spårar det, ärligt? Det är ingen big deal egentligen men för mig är det. Det är bara löjligt vad jag själv gör...

Men jag pratade med Kikki om det, och hon förstod mig. Orättvisa är vad det är. Och vadå livet är orättvist? Ska det vara så för mig alltid? jag tröttnar på det även fast folk, i min närhet inte vet någonting om hur jag har, haft och kommer ha det om jag fortsätter såhär, de förstår inte även fast de vill. Det har hänt EN gång att jag faktiskt liksom "visat mina känslor som jag känner just nuuu 123" för jag gillar inte att lägga mina problem på andra. Men medans andra verka tycka att lägga deras problem på mig hela tiden är skitbra. Jag menar fan vad bra egentligen?

Det räcker med väldigt små saker som gör mig fett irriterad, och ingen förstår hur jag känner, alltså VERKLIGEN känner, under alla dem här åren, ska vi säga runt 6 år? Har jag alltid blivit tagen i andra hand, både av familj och vänner, och jag bara gjort som dom vill. Det har lett till det här, aggressionsproblem. Jag är ärlig nu haha, det är något som är väldigt irriterande att hela tiden liksom...veta att, fan jag är så jävla udda, haha mobbad. Nej men, jag vill så gärna förbättra mig, men det kommer ta så lång tid. Fortsätter allting som vanligt runt mig kommer det inte heller bli bättre. Alltså ja, det går inte ens förklara hur jag känner, eller är ;)

Jag gillar mina vänner såklart, och dom försöker göra vad dem kan. Eller mina närmsta, men jag vill inte heller verka elak när jag menar att "du vet verkligen inte hur min situation har varit eller är, du hade aldrig kunnat förstå det" för det är jättesvårt som vän att inte säga, "jag förstår dig" men det är jävligt svårt för en själv som vet att, fan heller att du vet.

Eller att kompisen drar upp sina egna miniproblem som oftast är deras eget fel. Saker som dem får eller att de inte uppskattar det dem har. Så jävla egotrippade folk har blivit att jag blir sur. Idioter. Har ni inget bra att säga, snälla var tysta då. Damn. Långt inlägg. Jag är sur och irriterad på idioter som aldrig kan hålla käften. Haha skrattar smått åt mig själv så elak jag framstår som just nu... Whatever, orkar inte direkt bry mig ;)

Tog Tage idag på träningen, lite markarbete på kandaret. Han var gaaanska taggad haha!! Tränade med galoppbommar också och det var typ...Tage dönar och jag typ sitter och skrattar, han är så rolig haha!

Så imorgon hopptränar jag och Tage tillsammans med Anna och Zorro, just nu är jag sjukt taggad! Ska träna för cicci, första gången jag tränar för henne och så är det på Tage i hoppning haha, dönar genom alla hinder eller?! Efter träningen med honom ska jag iväg och fika med pappa antagligen, mys<3

Vi har äntligen rett ut allt, eller ja, jag och pappa i alla fall. Behöver verkligen honom, pappa..och juuste!! Min nya hjälm kommer antagligen nästa vecka hihiihhhohi, happyyy ! Ska försöka sova nu, idrottsprov imorgon yaay

Jag förtjänar inte det här

Igår hade jag Tage på träningen istället för galliano. Ville inte rida Tage på det raka bettet så jag fick ta honom på kandaret och damn, vilken skillnad! Kändes helt okej, bra ändå. Vi jobbade mycket på minskningar på volt, öppnor och slutor. Tage är något helt annat att rida så det är väldigt svårt att gå från en liten C ponny till en stor herre på nästan 1,80.

Men jag vet vad jag behöver träna på i alla fall och det är väl mitt mål detta året. Dessutom kommer jag troligtvis ha Tage ca 2 dagar i veckan till sommaren och om jag vill, så ska jag fortsätta ha honom :) så roligt! Är verkligen taggad på detta nu! So happy