♥

Mitt hjärta är ganska sönder just nu, och det finns inga ord för vad jag känner. Bara tanken på att han ska försvinna gör mig så ledsen att jag bara vill försvinna. Men jag vet om att det inte tjänar något till att vara ledsen nu, när det kanske inte ens blir något. Det är såhär..att Moa och hennes pappa inte vill köpa Baloo när han är så dyr, trots allt, han är 19 och varit ridskoleponny hela sitt liv. Därför ska han säljas... och det är inte rätt! Framför allt inte rätt mot Baloo när han faktiskt vill ha en lugn ryttare som känner honom väl! Jag menar, vem vet vilken galen familj han kan komma till ? 

 

Allt detta gör mig så ledsen. Jag vill inte verka sån, men jag har ingen lust, ingen ork. Jag vill kämpa, men det ger inga resultat. Jag trodde mitt liv skulle gå under när jag såg Kornetta en sista gång, och det sista ögonblicket tar fortfarande kål på mig. Jag har alltid haft oturen..jag väntar bara på att Galliano också ska försvinna ur mitt liv. Jag vill inte minnas när jag fick beskeden och Kornetta och Nella, men det gör jag, mycket väl. Som sagt, att dem försvann tog verkligen allt från mig. Och nudå? När Baloo försvinner. Min läromästare, min bästavän, mitt hjärta, mitt allt..Jag har haft honom i mer än 3 hela år och sen bara försvinner allt, precis som om att ingenting har hänt. Alltså, mina känslor är så svåra att förklara för det är så få som verkligen förstår utan att dra in vad som har hänt i deras liv. 

 

Så jag hoppas innerligt att Baloo går ner i pris och att Moa kan ha honom. Jag vill inte se honom skickas iväg till någon annan än Moa. Jag står verkligen inte ut.. speciellt inte när jag alltid får en massa jobbiga grejor hemma också. Jag hoppas ni har tagit er tid och läst igenom..och hoppas ni förstår! 

Jag kommer fortfarande blogga då jag har Galliano, men bered er på långa inlägg ibland. Hoppas ni inte har det lika hemskt!